mån. nov 18th, 2019

19 generationer bakåt i tiden

Idag fick jag ett dokument av min mor som klargjorde lite gamla släktband. Matade in det på mitt Ancestrykonto och – pang!
Det small till och jag har nu suttit hela kvällen och lagt till folk bakåt i tiden. Är så långt bak som i slutet av 1300-talet, 19 generationer från mig. Ganska häftigt!

Farsan har tacksamt nog fixat ännu ett år, och fyllde i dagarna 70 år. Jag är glad för varje gång jag får gratta mina kära föräldrar, för i ärlighetens namn så blir de ju inte yngre. Det gäller att ta vara på den tid som finns, även om jag hoppas att de hänger med länge än. Men saker och ting händer – man vet fan aldrig.

Rötterna i släktforskningsprogrammet visar med ruskig tydlighet att det finns lite olika grenar, men att man härstammar från enkelt folk som förmodligen inte haft det så lätt i sina liv. Farfars gren är i stora delar från detta Kvistbro mellan Åtorp och Fjugesta. Farmors gäng är från andra sidan Skagern, mestadels från Skagershult. Mormor och morfar är värmlänningar där mormors släkt reser iväg västerut mot västra Värmland. Det är också där jag kommit längst bak i tid. Klicka här så kan ni se hela linjen. Släktlinjen i det här fallet går från mig i Karlstad, vidare till morsans gäng i Strömtorp och slutar så småningom i Dalarna.

När jag så satt på hemmakontoret och “forskade” så kom det ju såklart frågor om vad jag höll på med. Främst då från de yngre som bor här. Då slog det mig att jag för några år sedan – tillsammans med min far – gjorde en liten tidsresa bakåt i vår närmaste släkttid. En resa som började i Karlstad, vidare till farsans hembygd i Degerfors, vidare till en liten gård utanför Åtorp där min farfar är uppväxt. Efter den något känslosamma vistelsen på Bäckelid begav vi oss österut. En liten grusvägskorsning, en bra bit från länsvägen var destinationen. Det finns många namn på området dit vi skulle. Det står Övratorp på den gula skylten vid vägen, men i kyrkböckerna är trakten kallad Kvistbro. Gården, eller ja, numera skjulet där min farfars far växte upp från 1869 och framåt kallades Vekhyttan.

Det är då det slår mig hur glad jag är att vi gjorde den där resan, far och jag. Och att jag dokumenterade det i både foto och film. Mina barn kanske blir intresserade en gång i framtiden och då känns det värdefullt att ha lämnat något efter sig som kan vägleda dom i sitt eventuella sökande.

Rötterna i släktforskningsprogrammet visar med ruskig tydlighet att det finns lite olika grenar, men att man härstammar från enkelt folk som förmodligen inte haft det så lätt i sina liv. Farfars gren är i stora delar från detta Kvistbro mellan Åtorp och Fjugesta. Farmors gäng är från andra sidan Skagern, mestadels från Skagershult. Mormor och morfar är värmlänningar där mormors släkt reser iväg västerut mot västra Värmland. Det är också där jag kommit längst bak i tid. Klicka här så kan ni se hela linjen. Släktlinjen i det här fallet går från mig i Karlstad, vidare till morsans gäng i Strömtorp och slutar så småningom i Dalarna.

Vill ni se filmen så är det bara att klicka nedan.

Kommentera

Följ mig på Twitter

%d bloggare gillar detta: