tis. jul 16th, 2019

Äntligen får man sova!

Jag postade ett inlägg på Instagram för någon dag sedan där jag påstod att jag hade hittat en stor energikälla och att det nu var full fart framåt. Det stämmer fortfarande alldeles utmärkt. Jag fick väldigt många reaktioner på inlägget och det var fint att läsa alla era kommentarer och ryggdunkningar. Men det finns ju alltid en anledning varför man postar ett inlägg som jag gjorde.

Alla har säkert sina egna agendor med sina inlägg. För egen del är det mest att ha att se tillbaka på om man skulle komma bort från en inslagen linje. Det blir liksom lite offentligt vilket på mig fungerar som en eld i röven. Jag är såklart tacksam för alla era fina och peppande kommentarer, men det var inte därför jag lade ut det. Däremot var det många som var nyfikna på vad det var jag hade hittat för slags källa, vilket jag tänkte berätta nu (för dig som är intresserad).

Jag drar hela vevan så kanske ni fattar sammanhanget lite bättre. Och som det här inlägget kommer allt rakt från hjärtat  – utan krusiduller. Har inga problem att prata om de fel och brister jag har då jag vet att jag lågt ifrån är själv om detta. Min förhoppning är alltid att det kanske kan hjälpa någon ytterligare att hitta sin glädje och energi…so here we go…

De stora funderingarna började i höstas. Som alltid när ispassen drar igång på jobbet så brukar det smyga sig på en liten förkylning. Från sommarvärmen ute till rinkside i en ishall är det en ganska stor skillnad på temperatur. Oftast har man ju alldeles för lite kläder på sig och det kommer en liten förkylning som ett brev på posten. I höstas ville den inte ge med sig, och när det kom ytterligare en släng i november, ja då var energidepåerna ganska tomma. Men man krigar på, det är så jag fungerar. Ibland är det ju knappast rätt val, men så ligger det till.

Jag var konstant trött, hade ingen energi till varken mig själv, min familj eller vänner. Sökte därför hjälp för att försöka få reda på vad det var som var fel. Prover togs på alla möjliga värden men inget av resultaten kom tillbaka med några katastrofbesked. Skönt på ett sätt – frustrerande på ett annat. Då skickade min läkare en remiss för en sömnutredning. Jaha..okej, tänkte jag. Jag var villig att testa allt i jakten på någon form av besked. Sagt och gjort, jag tog mig till sjukhuset och hämtade en testapparat som jag skulle vira in mig i när jag skulle sova. Innan fick jag fylla i ett formulär om hur jag upplevde min sömn. Har snarkat så länge jag minns, även när jag var smal som en pinne i tonåren, vilket såklart har påverkat sömnen.

Men när jag sovit den där testnatten så skulle jag fylla i ett annat formulär om hur jag själv upplevt min natt. I min mening en helt normal natt, varken mer eller mindre.
Lämnade tillbaka apparaten och fick beskedet att jag själv skulle höra av mig någon månad senare för att få träffa en sköterska eller läkare som kunde gå igenom mina resultat tillsammans med mig.
Det tog bara två dagar innan jag fick ett samtal i ärendet så det var tydligen brådskande. Jag fick en tid på sömnapnémottagningen en vecka från samtalet. Blev ju otroligt orolig av samtalet, och var sömnen dålig innan så blev den ju smått obefintlig den där veckan.

Väl där så träffade jag en fantastisk sköterska som hade en ruskigt skön inställning. Inget trams utan rakt på sak. Det visade sig att jag i snitt haft 59(!) andningsuppehåll i snitt per timme. Det längsta hade visst varat i 1 minut och 40 sekunder. Med den informationen tillhanda så var det väl inte konstigt att det tog längden av en fotbollsmatch för att vakna till på morgonen.
Då presenterade hon en så kallad CPAP-apparat för mig. Förr kallades det för “snarkmask” men det finns mer till den än så. Den här maskinen använder luften i rummet och håller ett konstant tryck så att om det skulle bli stopp i luftvägarna så trycker den liksom till en puff och öppnar upp igen så att syretillförseln inte tar paus. Den enda “uppoffringen” som krävs är ju att sova med en mask över näsa och mun.
Vad jag förstått kan det av vissa anses lite skämmigt att behöva använda. Om den inställningen säger jag bara – bullshit!
Hur “snygg” måste man vara när man sover? Om alternativet är att få luft eller inte så vet jag ju vad jag väljer!

Har haft den här maskinen i ungefär en månad nu och jag märker redan riktigt stor skillnad. Jag vaknar till på 10 minuter istället för 90, jag orkar mer på dagarna och är förhoppningsvis en gladare människa.

En annan aspekt i det här med att söka hjälp var ju min vikt. Vi har pratat mycket om det här hemma och enligt det sätt jag lever mitt liv, på sättet jag äter och det sparsamma intaget av chips, godis, läsk och alkohol så är vi tämligen överens att jag inte borde ha alla de kilon jag går och bär på. Visst, det händer att det blir rejäla intag av nyss nämnda varor vid enstaka tillfällen, men det finns inget vardagsbruk av det.
Tänkte om det kanske var något galet med min ämnesomsättning, men proverna visade inget. Pratade således om detta med henne på sömnkliniken och hon var inte ett dugg förvånad.
– Din kropp vilar ju aldrig, sade hon.
Men då borde jag ju vara smal som en pinne istället, kontrade jag.
Det fungerar tydligen inte så. Istället är det känt att stress och dålig sömn är två stora bovar när det kommer till övervikt, och med tanke på att jag sovit på samma sätt väl över 25 år så kanske det inte är så konstigt att man ser ut som man gör. Det är såklart inte hela sanningen, men när kroppen är så sliten som min har varit så länge så blir det heller inget över till positiva och kreativa tankar i huvudet. En sådan tanke är ju till exempel att träna. Nu är dock den glädjen och energin där och det ska bli jäkligt spännande att se vad som händer framöver. För är sömnen bra så funkar ämnesomsättningen bättre, det blir energi till kroppsaktviteter och annat som får en att må bra.
Om priset är att sova med en mask över näsa och mun så betalar jag det med glädje. Andningsuppehållen är nu nere på nånstans runt 1 per timme. Skillnad mot 59 det…

Om ni orkat läsa ända hit så ber jag att får tacka för er tid. Kanske har det varit ett helt ointressant dravel, eller så är just du en sån som jag. Hoppas hur som helst att jag kunnat lätta lite på ditt tryck i och med dessa rader. För egen del så är det en ventil att skriva av sig om saker som ibland inte är så klädsamma, men allra mest är det spännande vad som kan tänkas hända framöver. Det finns inom mig ett jäkligt stort lass med hopp, vilja och förväntan.

Tack för att jag fick stjäla några minuter av er tid!

3 thoughts on “Äntligen får man sova!

  1. Härligt att höra! Blir glad för din skull! ? Ses till hösten. / Fruckmeister

Kommentera

Följ mig på Twitter

%d bloggare gillar detta: