Det finns jobb att göra…

Hur gör man för att ta sig ur en negativ spiral?
En fråga som säkert många skulle vilja veta svaret på. 
Har ingen aning om hur man gör i stort – men den enda man egentligen har möjlighet att påverka, varför det också är klokt att starta där, är sig själv.

Är själv inne på en “inre resa”.
– Jisses, nu har det barkat totalt för gubben…kanske nån tänker.
Mycket möjligt, men om det har det så får det gärna barka på lite till.
Kan inte sätta fingret på när det tog tag i mig. Kan ju ha varit på någon av alla de bilturer jag gjort under senaste tiden – ingen aning. Men något har hänt och det som hänt är väl egentligen att jag själv har bestämt att det ska hända.

Tror att det finns många faktorer som påverkat mig. Allt från problematiken kring livet med Covid-19 till allt möjligt annat. Jag har inte haft nåt virus, men att så många andra har drabbats har ju påverkat en hel värld. Ingen risk att man själv kommer undan just att påverkas då tänker jag.

I början av våren var det rejält deppigt. Hade planerat resa till London med vänner för att ungås och kanske ha ett litet 50-års kalas på samma gång. Det blev inget. Det blev heller inga semesterresor som man kanske hade haft lust med. Ingenting blev som man är van…att åtminstone kunna få välja att göra eller inte.

De flesta av er som besöker mig här vet ju var jag arbetar. Även där har ju världen varit totalt uppochner sedan i mars. Arbetssituationen har påverkats genom korttidspermitteringar osv. Det var också något som var ganska svårt att hantera till en början.

Sommaren blev ändå bra under de förutsättningar som gavs. Men när hösten kom och allt satte igång igen så fick det vara nog. Nog av ältande över saker som man som individ inte kan göra ett jäkla dugg åt. Och det är ju som alla vet en jäkla massa saker. Nä, istället så har jag aktivt valt att göra den där inre resan som jag inledde med. Resan mot att må bättre helt enkelt.

Istället för att lägga stor tankekraft på det som irriterar mig, som gör mig förbannad, ledsen och på dåligt humör, så har jag valt att kämpa emot. Den negativa tanken är extremt stark, varför den här fighten är långt ifrån över. Men jag börjar lära mig och det känns väldigt bra. Visst, jag trillar dit ibland, så är det ju. Antar att det kallas mänskligt.

Men ta en kväll som ikväll. Laget jag följt sedan jag var liten knatte, som jag nu får äran att jobba för, gick på pumpen – igen.
Inledningen på säsongen har varit en poängmässig “disaster”. Ikväll fanns det gott om chanser att vända på steken, men det ville sig inte. Scrollar igenom diverse flöden och det är ingen miljö som är direkt hälsosam för någon som jobbar med att komma ifrån den där mentaliteten. Men jag kan ha viss förståelse för att folk är oroliga över hur inledningen sett ut. Språkbruket säger dock att det inte finns någon lust att se djupare på saker och ting.

Har haft en textkonversation med en vän under kvällen. Frustrationen är total, vilket jag har respekt för.
Men i min bok så funkar inte det där längre. Jag orkar inte. Jag tror att de som är satta att sköta saker gör så gott de bara kan för att vända skutan – vilket de också kommer att göra. Men det gäller att ge folk verktygen så att de kan bli kompletta i sin redan ganska fulla verktygslåda. Tror inte det är någon – i någon sport – som är nöjd när man förlorar. Det är roligare att vinna, det tycker alla. Därför är jag övertygad om att den där första trepoängaren kommer allt närmare. Kan vara det som behövs – sen kan det rinna på. Lite självförtroende kan göra susen för de flesta i de flesta situationer.

Vad kan jag som individ göra åt det då?
Nja, kanske inte speciellt mycket när det kommer till själva ishockeyn. Däremot kan jag med mitt eget humör skicka ut positiva signaler. Att möta en sur jävel höjer ingens humör. Möts du av ett hej, ett leende och kanske en uppskattande kommentar så kan jag lova dig att just det mötet blir positivt. DÅ har du gjort något på egen hand.

Killarna i laget har 38 mil i buss i natten att fundera på det som hände ikväll. När de kommer till jobbet i morgon finns det ingen vinst i att ha med sig ett tungt humör till sina kollegor. Samma sak gäller ju i hemmet. Att vara oense om saker tillhör naturen och utvecklingen. Men att vakna och fortsätta vara sur, negativ eller med sitt kroppsspråk bara visa att allt är åt helvete – ja, då startar du dagen på minus. Vägen upp blir ännu tuffare. Det är här nånstans som jag jobbar aktivt med mig själv.

Möt dagen som du vill bli bemött. Låter fint i teorin men kanske är svårare i verkligheten. Ja, högst troligt är det så.
Men då får man jobba med sig själv och FÖRSÖKA.

Att ge upp, deppa ihop och skylla på andra, det har jag gjort länge nog i livet. Det är slut med det. Jag har bestämt mig för att må bra och försöka se det som är bra och kan ge mig energi. Det finns nämligen där om man ids leta lite.

Man kan ju även hoppas att det märks…om vi ses 😉

Allt gott!

//Stefan

Kommentera

%d bloggare gillar detta: