Adam Alsing är död.
Namnet, ihop med de två efterföljande orden är en hemsk kombination. En kille som man följt sedan högstadiet på Rudsskolan och som gjort sig avståndsbekant med miljoner svenskar genom åren. Han finns inte längre bland oss – på grund av det där förbannade viruset.
Varför skriver JAG om det här?
Ja, det kan man fråga sig.
Det enkla svaret är att det är en väl fungerande ventil för mig, att skriva saker när jag är glad, förbannad eller ledsen.
Adam Alsing var en stor Färjestadsupporter. Det var han aldrig sen att tala om för den omvärld han nu hastigt och tragiskt lämnat. Men det är ju en annan sak med Adam Alsning som gör det här så mycket tyngre. Ni vet hur det är med folk man ser på tv, hör på radio, eller som nuförtiden i poddar. Man känner sig som en kamrat som gillar den där rösten och det han eller hon gör. Adam var en sådan person. Min fru har t ex lyssnat på Adam och hans poddar sedan de började komma ut. Hon känner samma sak, som att en kompis saknas oss.
Sett till reaktionerna på de olika sociala mediekanalerna så är vi inte själva om att känna så. Att han sedan bara var 51 år gör det ännu råare inombords då man själv är hack-i-häl åldersmässigt. Och det är nu förtvivlan, rädslan och ilskan bubblar inom mig.
Förtvivlan inför det faktum att det där helvetes jävla viruset kan ha ihjäl vem som helst och att det kryper närmare.
Rädslan för att jag själv eller någon i min närhet ska råka ut för samma sak skrämmer mig något fruktansvärt.
Ilskan för de där (ursäkta) jävla vidren som äter fladdermöss och vanvårdar djur i största allmänhet. Det är där allt börjar…
Sen finns det ju en stor oro för hur samhället omkring oss ska ta hand om sig och någon gång repa sig från all skit som kommer i det här virusets släptåg. Det kommer väl att lösa sig på något sätt. Men efter att ha ha samtalat med en god vän boende i Stockholm så funderar man ju ändå på hur nyheter och uppmaningar bara kan gå så många människor förbi. Han berättade att de uteserveringar han åkte förbi i Stockholm idag var helt packade med folk. Vad är det för fel på er?
Tänk ändå…Adam Alsings död kanske blir den käftsmäll som många i vårt land behöver för att fatta att det inte är lite pollen i näsan eller en mild förkylning vi har att leka med här. Kanske blir Adam Alsings död ett uppvaknande för de många ignoranta som fortfarande lever sitt liv som om det inte funnits ett problem i hela världen. Kanske blir Adam Alsings död vändpunkten för många i Sverige.
För helt klart är att väldigt många behöver en kraftig lavett för att fatta allvaret.
Jag vet tyvärr hur det känns att förlora en bror, så mina tankar går till dig Tobias, gamle vän. Ta hand om er själva och era nära och kära.
Sverige blev en fin själ fattigare idag.
