Fryksdalsbanan 2007

En tur på Fryksdalsbanan

En till synes lugn och stilla morgon på vårsemestern började med att frugan frågade om vi inte skulle åka med henne till jobbet.
– Jovisst, vi kör dig, sade jag.
– Men nej, jag menar att ni ska åka med mig på tåget idag!
Öhhh…jaaaa…det kan vi faktiskt ta och göra.
Sagt och gjort. Jag och Molly var, strax efter nio, ombord på Merresors tåg upp emot Fryksdalen.

Jag har länge velat följa med på den här turen. Vårt Värmländska landskap visar sig från en av sina allra bästa sidor just längs den här järnvägssträckan. Visserligen är det något tidigt på året, men landskapet fängslar ändå.

Vi rullar ut från Karlstad C och ska först och främst till Kil dryga två mil bort. På väg ut ur Karlstad passerar vi först NWT-huset, vidare mot Tingvalla Isstadion och sedan rakt norrut mot Skåre. Efter Skåre tar skog och åkermarken vid i fem minuter innan vi rullar in i vad som ser ut som en industritomt.
– Ja inte är det direkt vackert när man glider in här. Inte speciellt mycket ”Välkommen till Kil”, menar dagens lokförare Stellan.
Han påpekar även att ”andra sidan ser ännu värre ut”. Oj då, tänkte man.

I Kil stannar vi i nästan en timme. Har visst något med anslutningar att göra. Uppehållet ger oss dock chansen att få i oss den frukost som av någon anledning blev kvar i kylskåpet hemma. Det blir varm choklad och baguette med currykyckling för egen del. Molly drar en festis och äter upp mammas pålägg i vanlig ordning.

Mätt och nöjd sätter vi oss på tåget igen. Nu bär det av uppåt i landskapet. Vi ska till Sunne. Det Stellan påpekade när vi gled in i Kil om ”den andra sidan” visar sig stämma med råge. Ett skrotupplag hälsar resenärerna välkomna på den västra sidan orten. Men det ändrar sig snart. Någon minut senare smyger vi fram på rälsen och rakt in i Selma Lagerlöf-land. Kyrktornet på kyrkan i Fryksta tornar upp sig bakom några kullar och då vet man att Frykens södra ände är passerad. Ännu ett kvitto på det får vi när vi ser Norsälven meandra ner från sjön i sin strävan mot utloppet i Vänern. Innan dess hinner älven passera metropoler som Edsvalla och Älvenäs. Vi åker åt motsatt håll.

Jag får mig förklarat att om någon vill av så plingar man, som på en buss och när man vill på så finns någon typ av vändbara skyltar på de små stationerna vi passerar. Dagens första ”vändning” sker i Västra Ämtervik där en kille kliver på. Resans första del ska bara ta oss till Sunne och tillbaka till Kil. På väg upp genom Selmaland rullar vi bland annat förbi Rottneros, där flertalet Rocktåg stannat till. Kan med viss mån förstå detta då spåret går precis bakom där scenen brukar stå. Efter Rottneros skymtar Värmlandsmonumentet uppe mot vägen i väster. Golfbanan intill Hotel Selma Lagerlöf passeras innan tåget stannar till på Kolsnäs, eller Sunne Syd, som det skulle kunna heta. En minut senare når vi första etappens slutstation i Sunne.

Vi tar oss tillbaka ner till Kil där vi intar dagens lunch på Bosses Grill. Det blir pasta med kyckling. Molly äter lite korv och strips men är mest trött. Hon somnar in efter några vändor på perrongen. När vi passerat Sunne på vår väg till Torsby korsar vi även Fryken. Vi går från västsida till östsida, och det är här som landskapet börjar ”vecka till sig” på allvar. Den i Värmland kända Tossebergsklätten står ståtligt på andra sidan Fryken. Dit har man åkt på utflykt med skolan för jäkligt länge sedan. Minns dock att jag tyckte att berget hade en speciell form. Det är den minnesbilden som återkommer även denna gång. Molly vaknar någonstans mellan Sunne och Torsby så jag missar lite med kameran, men vi ska ju samma väg tillbaka så det löser sig.

Väl i Torsby kommer vi på att blöjorna är slut så det får bli en snabbis till Pekås. Skickar frun och Molly till gatuköket för att köpa en varsin mjukglass som vi åtnjöt i solskenet. Inga längre uppehåll utan det var rask marsch tillbaka till tåget för den sista delen av vår utflykt.

Vi passerar en mängd ”små” stationer. Med små menas i de här fallen en snickrad perrong och en sådan där vändbar skylt. Vi åker förbi stationshuset i Ivarsbjörke strax söder om Lysvik. Vi har bekanta som har släkt som bor efter järnvägen just efter den stationen så kameran var laddad när vi åkte förbi. Ingen Olsson ute dock. Ingen Svennis heller för den delen. Att inte The Sun och News of the World hade tänkt på att man är så jäkla nära med tåget!

Vi passerar Sunne för sista gången idag och den här gången fylls tåget på ganska rejält. Skolungdomar ska hem, en del ska resa vidare och en del ska till Karlstad för att uträtta en del ärenden. Vi själva är vid det här laget ganska nöjda på tåg för den här dagen och när vi passerar Råtorp och Tingvalla Isstadion känns det helt ok. En vanlig dag som blev en heldagsutflykt på en av de mest natursköna järnvägssträckningar som troligen finns i den södra halvan av vårt land.
Har ni typ 150 spänn och en dag över så kan en resa tur & retur Torsby rekommenderas. Vänta gärna in grönskan. Landskapet lär bli än mer bedårande då.

/Stefan Eriksson 070404

Kommentera

Följ mig på Twitter

%d bloggare gillar detta: