En helt fantastisk karriär. Det är väl det minsta man kan säga om Fredrik Ljungberg.
Fotbollsgalans hyllning till en av svensk fotbolls bästa spelare var vacker – smått rörande för en Arsenalsupporter som mig själv. Hyllningarna från Mr Wenger, Dennis Bergkamp och Thierry Henry måste ha värmt Freddie. De värmde åtminstone mig.

De fick mig också att minnas tillbaka på mina år i London. Jag var på plats på Highbury när Ljungberg lobbade Schmeichel. Det var en märklig upplevelse. Efter det blev han en superstar. hans samarbete med mästaren, Dennis Bergkamp, var magiskt. De visste verkligen vad som fanns att vänta av varandra. Bergkamps precisa passningar till en – mot sig själv – hänsynslös Ljungberg som med sina löpningar kom i absolut rätt läge vid rätt tillfälle.

Man kan alltid snacka om att Arsenal inte vunnit en titel på många år, men mina minnen från den tiden i London och de framgångar vi haft kan ingen ta ifrån mig.
I många av dessa minne har Fredrik Ljungberg haft en framträdande roll.
Hyllningen från några av modern fotbolls stora profiler är inte vardagsmat – för någon.

Kommentera

Följ mig på Twitter

%d bloggare gillar detta: