Rubriken säger det mesta.
Jag är trött på allt som får oss vara oroliga, ledsna, arga och osams.
Jag är trött på skiten.
Många av de saker som gör oss människor osams, arga, ledsna, oroliga, rädda…(listan kan göras lång) är jakten på makt och pengar. En jakt att få det bättre än man har det kan göras på så många bättre sätt än att sänka någon annan för att ta sig till sina mål.
Det där börjar redan på skolgården där man genom generationer sett tuffa grabbar eller tjejer på ett eller annat sätt förminska andra för att höja sig själva. Det fanns när jag växte upp och det finns idag. Det är tufft att vara stark inför ett grupptryck. Så tufft att man kanske inte vågar. Är man då det minsta mänsklig så förstår man redan där och då att det var fel att inte göra något, kanske för att man inte vågade, och så mår man skit för det. Förmodligen inte lika mycket som den som blir utsatt, men ändå skit.
I arbetslivet går det vidare. Man kanske baktalar en kollega för att sätta sig själv i ett bättre ljus. Tänker vi efter så är vi nog lite skyldiga till det lite till mans genom åren, eller också är vi den som blivit baktalad.
Politiker idag är mästare på att berätta för omvärlden hur dåliga deras motståndare är och vilka fel de gör. Det var längesen jag hörde en svensk politiker som ”sålde in” sitt eget budskap utan att peka på den andres svagheter. Vem är det som är svag då egentligen?
Jag vill inte höja mig på någon piedestal i det här, men jag kan säga här och nu: Jag är trött på skiten.
Det är så mycket kring oss nu som gör oss ledsna, nedstämda, oroliga och kanske till och med rädda. Inte minst det här förbannade viruset som sätter en värld i limbo.
Det kryper dessutom närmare och närmare vilket sätter precis allt i ett annat ljus.
Det är dags att se det bra i människor.
Jag säger inte att man inte ska påpeka när något är totalt galet, långt ifrån. Men det jag önskar, och ska göra allt jag orkar för att själv göra, är att börja med att titta på det som är bra. Går det att förbättra situationen genom att leta det positiva i saken istället för att defaultmässigt starta med att grotta ner sig i det som är dåligt?
Man behöver såklart leta upp felet för att kunna rätta till det, det fattar jag också. Men man kanske inte behöver överanalysera det dåliga utan försöka komma därifrån tidigare och se det som är bra och kan förbättras. En fundering bara…
Har gubbfan gått och blivit religiös?
Nej, det har han inte. Men han har nog kommit till någon slags insikt.
Religion är för mig bara ännu ett maktmedel som idag ställer till problem för folk världen över. Det skänker säkert också lugn och glädje för många och då är det bra. Men jag tror inte på religionen som styrdokument utan vill nog säga att jag väljer att tro på något annat.
Jag fyller 50 om en vecka eller så. De säger att man är på hälften. Om det är fakta så är det väl bara att tacka och ta emot. Men med 50 i tanken så känns det som att tiden är för kort att gå omkring att vara nedstämd, orolig, ledsen för saker man inte kan påverka. Jag ska verkligen göra ett försök. Ett försök att gå den andra vägen i de lägen där det går. Jag tror att jag kommer att må bättre då.
Vi som familj prövas nu. En i nära relation befinner sig på sjukhus och det råder viss ovisshet inför vad som händer. Det är mycket tårar och funderingar från både oss vuxna och de yngre i huset. Man gör vad man kan för att besvara, spekulera, lägga ett tankepussel för att, dels lugna oroliga barn, men på något sätt också komma till någon slags egen frid i allt det här. Det är fan inte lätt alltså…
Jag kommer inte att kunna stoppa världskrig, gängkriminalitet, internetbedrägeri and what have you. Jag är bara min egen människa. Men jag kan påverka mig själv och de som finns i min omgivning med mitt sätt att vara.
I den tid vi kastats in i av Covid-19, där så mycket i vår direkta omgivning påverkar oss, är det viktigare än någonsin att skänka hopp och att stötta varandra. Ser med glädje företagen i Karlstad gå samman för att hjälpa varandra trots att de kanske är direkta konkurrenter. Det är inte läge att vilja den andra ont för att höja sig själv nu. Det är sammanhållning och omtanke som måste regera.
Då min egen arbetssituation också förändrats i rådande världsläge så blir det en del tid över för tankar och funderingar. En del av dom är inte upplyftande direkt och det är där man får försöka vara stark emot sig själv. Vänd på steken.
Det är fan inte enkelt, men det är bannemej värt ett försök. Lyckas man så får man det bättre – är helt övertygad om det.
Jag är trött på skiten.
Är ni med?
