Strömstad – vi ses igen!

Mina första minnen av Strömstad är från min barndom. När jag och min familj packade bilen full och reste ner den då långa vägen (kändes det som) till drängstugan vid Pilegård nära Idefjorden. En stuga vi hyrde under några år. Efter det har Strömstad och omgivningen alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Därför har de senaste dagarna varit helt underbara – på flera sätt!

Strömstad och dess historia fascinerar mig. Då jordbruket vid Pilegård under århundraden brukat jorden och plöjt upp massor av gamla saker från sommaren 1718. Det var då Karl XII skulle ta Halden och Fredrikstens fästning i ryggen. En kupp vi sedan samma år vet resultatet av. Men det var där och då mitt stora intresse för den gamla krigarkungen föddes. Att man sedan läst sig till ännu mer vetskap om hur det gick till när kungen och hans män forslade skeppen från Strömstad de dryga milen till andra sidan, över bäck, sjö och land. Om Pilegård står att läsa i Bohusläns historia och beskrifning:
“Retranchementet sattes åter i stånd under 1808 och 1814 års krig; man har derstädes i våra dagar funnit styckekulor och bomber, efter de blodiga striderna på Idefjorden 1718. Hemmanet Pilegården, i grannskapet härintill, är märkligt såsom Carl XII:s högqvarter under förberedelserna till Fredrikstens belägring. Ur en förträfflig källa på dess ägor, som ännu kallas kong Carls källa, hämtade han alltid sitt dricksvatten.”

Det var faktiskt så att Karl XII hade planer på att, vid den aktuella tidpunkten, göra Strömstad till Sveriges huvudstad, då den ansågs ligga väldigt strategiskt rätt marint sett.
Så ja, mitt historieintresse startade upp här en gång i tiden, och just Karl XII’s koppling till Strömstad var den absoluta triggern.

Men det var inte så mycket krig och erövring de här dagarna. Istället njöt vi i fulla drag av Kosteröarna, staden och stranden och klipporna vid Capri. Även det en plats som finns djupt rotat i mitt barndoms minne.
Vi har ätit gott, badat och solat – precis så där man vill ha det på kusten. Att bara kunna sitta på en klipphäll och titta och lyssna på vågorna är som sammet för själen.

För er som vill så kommer här en hel hoper bilder från våra dagar i västkustens pärla!
Bilderna är tagna med min lilla kompakta kompis, en Canon PowerShot SX710.

 

Kommentera

Följ mig på Twitter

%d bloggare gillar detta: