London är en stad dit jag rest mycket, men också bott och arbetat i. Det är en plats på jorden där nåt slags inre lugn infinner sig, men också en stad där det finns massor att uppleva. Som att gå på fotboll till exempel. Jag och Charlie tog en sväng under höstlovet och här är en liten resumé av några fina dagar tillsammans!
Avfärd från hemmet på lördagsförmiddagen för vidare transport mot Gardemoen, för att sedan landa på Gatwick söder om London. En resdag är vad den är, och väl framme på hotellet vid Manor House så fanns inte mer kräm i kropparna än att ta Jocke Landers tips om Manor Kebab för lite kvällsmat. Ett tips som satt som en smäck, för jisses så mycket mat man fick – och gott dessutom.
När söndagen kom så var det med ett strålande solsken och kanske 16-17 grader ute. Vi startade dagen med en promenad i Finsbury Park innan vi mötte upp Teo som flugit in från Barcelona. Vi åt en klassisk engelsk frukost på cafét i parken innan vi började promenera ner mot Blackstock Road där vi skulle möta upp Jocke och Uffe.
Vi såg en ledig bänk utanför The Woodbine och vi slog oss ner i solskenet. En kall lager för min del och en cola för Charlie i väntan på vänner och sedermera match på Emirates mellan Arsenal och Liverpool.
Vi fick se en bra match, men där vi kände oss rånade på tre poäng eftersom domaren såklart blåste bort vår tredje nätkänning. Inga överraskningar där således, men ändå en bra match mellan två bra lag, och en fin stämning på arenan. Teo drog alldeles i slutet då han skulle med ett flyg tillbaka till Barcelona, men resten av oss traskade runt arenan i riktning mot Finsbury Park. Benen hade fått sitt så det räckte kände vi, så det blev tuben till Manor House och en pizza på The Finsbury. Jocke och Uffe skulle dagen efter flyga hem till Sverige igen efter att ha gjort några dagar på sydkusten innan de mötte upp oss. Vi däremot hade några dagar kvar.
Måndagen kom och Charlie hade sett en butik i Whitechapel som sålde retrotröjor från all världens fotbollsklubbar, så vi gjorde det till vårt första stopp för dagen. Med en prisnivå, och en pundkurs som inte riktigt var till vår fördel, så blev det bara lite tittande innan vi fortsatte in till Oxford Street och lite andra butiker.
Efter timmar strosandes på gatorna i turistområdena så tog vi oss upp till Angel och en italiensk restaurang vi åt på förra gången vi var iväg. En kvartersrestaurang, troligen familjeägd, då vi kände igen personalen från sist. Maten var lika god nu och det där blir nog ett stående inslag även på kommande resor.
På tisdagen hade vi bokat en Legends Tour på Emirates Stadium. Legendaren i fråga var ju en egen gammal favorit – Nigel Winterburn. Den ettrige vänsterbacken som var en av pjäserna i “the famous back five” under George Graham och Arsene Wengers tid. Nigel tog oss med runt på arenan och underhäll med fakta blandat med en massa anekdoter från sin tid som spelare och nu som arbetandes åt klubben. En häftig upplevelse att få ta med sonen på dels match, men också det här. Turen avslutades med en sväng i shoppen där vissa inköp gjordes, samt en tur på muséet. Vi tog oss efter det till Holloway Road för lite lunch innan vi åkte tillbaka till hotellet för en horisontell bensträckare.
Sen väntade mer fotboll, närmare bestämt en match i Spartan South Midlands League Premier Division Cup. Om jag läst rätt i ligapyramiden så är det en nivå likställt med divison 10, så ni kan ju räkna ut själva hur arena och klass på fotboll kan se ut. Men oavsett så är det enorm charm att ta sig ut på en sådan här match. 10 pund ville de ha av mig i entré, medan Charlie gick in gratis. Som alltid fanns där ett klubbhus med rättigheter så om man kände för det så kunde man ha köpt sig en pint eller GT och stått vid räcket och njutit. Kaffe fick bli good enough den här kvällen då Cockfosters FC hemma besegrade Tring Athletic och gick vidare i cupen.
Innan matchen skulle vi käka lite så vi åkte till ändstationen på Piccadilly Line (Cockfosters) och spanade på gatan efter ett ställe att äta. Vi fick syn på en sushibar, men där verkade samtliga bord vara reserverade, så vi hamnade på ett ställe som hette Miracles istället. Och jisses så glad jag är för det! Kände för en burgare, och burgare fick vi – det godaste jag ätit tror jag.
Vår sista hela dag i London spenderades i mina gamla hemtrakter runt Shepherds Bush och Hammersmith. Tog en sväng på Westfield innan vi traskade förbi QPR’s Loftus Road och sedan vidare ner mot Shepherds Bush Road och min gamla stampub The Richmond. Det var visserligen renoverat med nytt golv och färg på väggarna, men annars var det sig likt där inne. Visade sen var jag bodde innan det var dags för lunch på Queens Head vid Brook Green, en underbart trevlig pub du inte hittar om du inte vet var den är. Avslutade sen med en sväng ner till Kings Street Hammersmith innan vi satte oss på tuben och for tillbaka till Manor Park och vårt hotell.
Kvällen spenderades på klassikerpuben The Gunners där vi såg vårt Arsenal ta en komfortabel ligacupseger borta mot Preston.
Torsdag var resdag och det är vad det är med det. Rullade in hemma på Björnvägen vid 22-tiden, trötta med väldigt glada för en trevlig resa tillsammans. Förmodligen inte den sista heller! För den som är nyfiken så är samtliga bilder tagna med min iPhone. Kände att jag ville testa både mig själv och telefonen i vad som gick att göra 😉
