Kim Nilsson vann SM-finalen i Speedway

1984 kördes SM-finalen i speedway på Kalvholmen för första gången. Igår var det dags igen, och vilken lyckad tävling!
Vädret var med oss, förarna bjöd på bra körningar och alla som fick allt att funka – vilket jobb.
Gladast av alla – Kim Nilsson som tog sitt första individuella guld.

1984.
Karlstad fyllde 400 år, och min far och gänget hade tidigare en vision – att få SM-finalen till Karlstad och Kalvholmen. Farsan var ordförande i Solkatterna vid tiden och det fanns då, som nu, ett gäng eldsjälar som lade all sin lediga tid på verksamheten. Det hade flera år tidigare en dröm om att få arrangera finalen, vilket väldigt många sade skulle vara en omöjlighet.

1983 värmdes organisationen upp genom att arrangera finalen i par-SM, vilket gick bra. 1 047 åskådare fanns på plats och kunde se Björn Andersson och Pierre Brannefors från Göteborgsklubben Kaparna ta hem titeln före Getingarnas Jimmy Nielsen och gamle Anders Michanek. Bronset fick hemmafärger då Solkatternas Janne ”Biss” Ericssion och Lillebror Johansson fick kliva upp på pallen inför hemmapubliken.

De båda Solkatterna hade även kvalificerat sig till finalen 1984.
Det blev dock tufft i det starka startfältet och ”Biss” slutade på en åttonde plats med 8 inkörda poäng. Lillebror fick ihop 5 och hamnade längre ned i resultatlistan. På fjärde plats den kvällen på Kalvholmen kom Tommy Nilsson, pappa till årets segrare. Högst upp på pallen stod dock dåtidens svenska speedwaygigant Janne Andersson från Kaparna. De 4 108 i publiken fick se Andersson ta 14 av 15 möjliga poäng och där och då var det hans fjärde SM-tecken.

Så igår var det dags igen.
Gänget som slitit ”arslet av sig” ska ha precis all heder möjlig. Det var magiskt att komma till Kalvholmen igår. En motorstadion att vara stolt över, och väl värd flera större arrangemang. Dryga 2 000 fanns på plats igår när finalen avgjordes som en del i SM-veckan. SVT sände direkt, och efter att ha kollat på sändningen i efterhand så såg det även fantastiskt ut även via skärmen.

Tävlingen i sig bjöd på många fina heat. Tråkigt dock att hemmahoppet Victor Palovaara inte riktigt fick till det under kvällen. Det hade varit mumma att se honom i finalen. Men Kim Nilsson ställde skåp lite överallt, han var helt suverän. Även om Oliver Berntsson pressade honom under ett par varv i finalen så var det precis som att han bestämde sig – nu räcker det. Satte sig till i ingången av målkurvan med ett varv kvar och därifrån och in var det klart.

Han har jagat det där guldet under många år, den gode Kim. Nu slipper han få höra av sin far att han minsann har vunnit SM. Nu delar de den glädjen.

Som vanligt – låna gärna en bild om du vill, men skriv var den kommer från. På instagram får du gärna tagga fotografen som du hittar under namnet @bearroad