“Drygt femton år efter Estonias förlisning bestämmer sig den före detta underrättelseofficeren Anton Modin för att ta reda på sanningen om varför fartyget sjönk. Han ska dyka på vraket och hämta hem sin familj som legat begravda i djupet i alla dessa år. Dykförbud eller inte när rättvisa ska skipas gentemot den svenska staten får inget stå i vägen.”
Det här är den tredje i Jallais trilogi om svensk-rysk-amerikanska mörkläggningar i vår direkta närhet. Den nedskjutna DC-3:an och Palmemordet har avhandlats i de tidigare böckerna, men nu tar Anton Modin sig ut på vad det verkar sitt sista uppdrag. Att få hem sin familj som blev kvar på Estonia. Men det är en del turer innan han kommer dit.
Jag själv har sedan båten gick under aldrig trott på att det skulle ha varit en ren olycka. Än mer övertygad blev jag när de dagarna efteråt ville gjuta in vraket i betong. I deras värld menade de att det var för att säkra gravfriden. Grejen är ju den – vad jag förstått – att Kalle och Benny knappast snorklar ner och kollar till vraket. Det ligger för djupt och det är för kallt. Det behövs specialutbildade dykare för att ens försöka komma i närheten av vraket.
Därför trodde jag redan då att där ligger – förutom Pierre Isaksson (Då går jag ner i min källare…) och drygt 900 andra – även en stor hund begraven.
Det är väl även hunden den samme som intresserat Anders Jallai antar jag då han sänder ut sin Anton Modin i djupet för att ta reda på saker och ting.
Efter att ha läst, f’låt lyssnat, på de tidigare böckerna i serien så var det med enorm tillförsikt jag gick och väntade på Natoagenten. Och mina förväntningar besannades. Jag verkligen önskar att många av de svenske läser de här böckerna. Man behöver väl kanske inte tro på allt som Jallai beskriver i sina romaner, en det ställer ändå tanken på sin spets. Varför tar politiker beslut som de tar? Varför händer vissa saker som egentligen inte ska hända osv. Jallai ger sina svar på tre av de stora svenska mysterierna i modern tid. Gällande DC-3:an så är det fakta. Han hittade planet.
Vet inte om det är med åren det kommer, men jag vill nog veta aningen mer än det myndigheter, media och institutioner tutar i mig som fakta. Jag litar nämligen inte på dom längre. Det finns ALLTID en gömd agenda. Jallai är min riddare.
För visst tror väl ni också…
…att det är klart som fan de vet vem som sköt Palme.
…att det är klart som fan att det inte var CP.
…att det är klart som fan att de döljer saker med Estonia.
…att det är klart som fan att det finns massa mer att ta tag i, Anders. Det är inte dags att sluta granska.
Hoppas ni under sommaren drar de här tre i rak följd. Böckerna är grymt bra och är inte bara påhitt.
Till Anders Jallai:
Efter att jag recenserade Landsförrädaren så mailade vi några gånger.
Hade väl aldrig trott att en svensk stjärnförfattare skulle bry sig såpass.
Jag blev både stolt och rörd när en signerad kopia av Natoagenten en dag låg i brevlådan.
Du höll ett löfte.
Jag glömmer aldrig en sådan grej.
Stefan Eriksson
Karlstad, 30 maj 2012
