1984 i Karlskoga. En kylslagen kväll som dock blev varm väl inne på Folkets Hus. Svenska Treat var förband till det amerikanska skandalbandet WASP. Ett WASP som på sin premiärturne gjorde sig ett namn med att kasta rått kött på publiken, ha en halvnaken tjej fastkedjad i en trälåda, dricka teaterblod ur en dödskalle med mera.
Mycket har hänt på de 30 år sångaren Blackie Lawless hållit ihop bandet. Gubben som snart fyller 60 år har själv förändrats under resans gång. Från att tidigare ha sjungit om att han “Fuck like a beast” till att vara en mycket samhällskritisk musiker och låtskrivare krävs nog en dos av självinsikt. Att våga följa sig själv istället för att köra en säker linje bara för att sälja skivor.
Lawless har en tillgång som har följt honom sedan tiden när han slängde kött i Karlskoga. Hans fantastiska sångröst. Många har aldrig hört honom sjunga. Många har aldrig valt att höra honom sjunga. Det är en förlust, inte bara för Blackie Lawless, utan även för alla er som missat honom.
Wasp har aldrig varit ett band som hittat till topplistor eller någon överflöd av radiotid.
Spelningen på Nöjesfabriken var en prickfri spelning. Gamla klassiker blandat med en helt dedicerad del i spelningen till hans stora temaalbum, the Crimson idol.
Från blod, bröst och fuck like a beast i Karlskoga 1984 till en spelning i Karlstad 2012 med Martin Luther King som del i showen märks det att Blackie Lawless bryr sig om världen som omsluter honom. Att han sedan besjunger en del mörka delar i livet är bara en reflektion av verkligheten.
Han kan inte direkt anklagas för att stå på barrikaderna och stötta sitt hemlands krigsindustri.
I mellansnacket visar han prov på en stor ödmjukhet mot en hårdrocksälskande nation (Sverige) som tagit emot honom på ett fantastiskt sätt under de turnéer bandet haft här genom åren.
Så lika lite som jag tror att jag får uppleva Wasp live igen – lika mycket hoppas jag att jag har fel.
