mån. sep 16th, 2019

En promenad med start i barndomens marker

RUD.
Det betyder en del. Särskilt för oss som växt upp där. Vill minnas min barndom som mycket bra, med bilfria ytor i stort sett överallt. Minns det som att vi i stort sett alltid var ute och gjorde något. Var det inte fotboll så var det landhockey. Var det utan boll så var det i skogen (där Långtäppan idag ligger) man var eller på parkleken.
Minns det hur som helst som en fin tid i livet. Massor av kompisar inom armlängds avstånd.

Dagen idag bjöd på den första riktiga värmedagen. Trotsade pollenskräpet och gav mig ut på en promenad. Min nya lilla Canon-kompis fanns såklart med och jag valde att börja mitt traskande i mina gamla “hoods”.

När man äntrar Rud från det håll jag nu bor så kommer man ganska snabbt till Skogsbackeskolan. Ser nedslitet ut och jag vet ärligt inte om det är någon verksamhet där idag. Det var dock i den gympasalen en av svensk innebandys första föreningar såg sitt första ljus. Bosse Batong fick ihop ett gäng ungdomar och bildade Bengens IBF. Och det var i den här gympasalen de första bollarna passades.

Dagens rutt
Dagens rutt

Vidare ner från Skogsbacke kommer man till fältet där det mesta hände sommartid – gräsplanen bakom det hus där jag bodde. Här fanns det målburar med nät och det spelades matcher mot de andra gårdarna, oftast mot gänget från “Åkes gård”. Inne på gården fick vi nät uppsatt, kanske mest efter att “Sörra” dragit ett slagskott i ribban på en målbur, varpå pucken landade i Nilssons vardagsrum på andra våningen.
Där är alla numren där kompisarna bodde. Lillis i 34:an, Halle i 32:an och Bergström och gårdens “chef” Sörra i nummer 30.
Vidare ner mot centrum så passeras “andre gårn” dit höghusen 26 och 2 räknades. Bosse i 26:an och Böbben i nummer 2.

Söder om Ruds Centrum ligger Parkleken. Denna fantastiska plats som är hyggligt lik sig från våra dagar. Granne med Parkleken ligger vad som då hette Björnide och Ugglebo. Lekis kallade vi det på den tiden. I parken fanns det en fontän, eller korrekt…fontänen är kvar men i förminskad storlek. Det som finns kvar idag var det som var i mitten av den stora fontänen. Det som omgav nuvarande fontän i den gamla goda tiden var en mindre badplats. Minns att “Majjen” satte sig på en sådan där stråle en gång men det är en helt annan story…

Rudsskolan passeras innan jag tar till skogs och kliver in i vegetationen på Rudsbergets norra del. Har läst att de ska bygga hus på berget och blev nyfiken på om det hade kommit något på vägen. Och det hade de utan tvekan gjort. Men även här kommer det flashbacks från förr. Det fanns nämligen en bunker på Rudsberget förr. Ruskigt läskigt och skrämmande sak med gallerdörr och allt. Denna är sedan länge bortsprängd, och där den en gång låg ses nu bara resterna av sprängningen.

Längst ute på den södra spetsen av Rudsberget står idag en mobilmast. I ungdomen så fanns på den tiden ett värn på samma plats. Ett värn med stor järnring i mitten, troligen ett luftvärn från krigstiden. Det är – värn eller ej – en magisk utsikt från berget. Så långt som till Skoghall och dess pappersbruk, vindkraftverken vid Gässlingegrundet i Vänern och Karlstads “skyline” är allt synligt från Rudsberget. Kan redan nu avundas de nya hyresgästernas utsikt när husen väl kommer på plats.

Vandrade sedan ner längs Rudsvägen, Haga, Herrhagen, Lamberget och hem via Kroppkärrssjön. En nätt promenad som till slut mätte 12 km.

Bilderna!

Kommentera

Följ mig på Twitter

%d bloggare gillar detta: