Mitt Värmland: Gustav Adolf

Gustav Adolf är kyrkbyn i Gustav Adolfs socken i Värmland, sedan 1974 i Hagfors kommun. Byn består av en samling hus, och Gustav Adolfs kyrka.

Gustafsfors bruk etablerades 1746. 1765 begär Gustafsfors ägare, disponent Emanuel Geijer, hos kungligt Maj:ts medgivande att få bygga en kyrka vid Deglunds sjön. Resolution utfärdas 10 december 1765. Av olika själ dröjde det fram till 1781 innan kyrkobygget påbörjades. Namnet Gustav Adolf, efter den dåvarande kronprinsen Gustav IV Adolf, tycks kyrkan ha fått redan från början. Redan på slutet av 1700-talet kallades socknen och kyrkan Gustava. Kyrkan invigdes 1787 av kyrkoherden i Älvdalens pastorat Magnus Piscator. Kyrkoböcker och sockenstämmoprotokoll ger endast en grov bild av kyrkans historia, då arbeten av större omfattning bekostades av Uddeholmsbolaget.

Det kyrkorum som invigdes 1787 var ytterligt enkelt och saknade helt varje utsmyckning. Väggar och valv var vitmålade, endast i altarpartiet förekom en rikare färgskala, däremot ingen som helst skulpterad utsmyckning. Bänkarna var enkla, odekorerade och omålade ännu femtio år efter kyrkans uppförande. Den timrade stommen kläddes utvändigt vid knutarna med bräder 1798, medan väggarna helt inkläddes 1841 i samband med en då genomförd omfattande restaurering av kyrkan. Långhus och kor täcktes då med ett resligt, spånklätt sadeltak, valmat i öster och väster, till vilket korsarmarnas (i norr och söder) något lägre tak anslöts.

De två ingångarna, en i väster och en i söder, är båda ursprungliga, medan fönstren delvis förändrats, några helt nyupptagna under 1800-talet. Den södra korsarmen var ursprungligen vapenhus, medan den norra korsarmen, som under golvet hade en av gråsten murad källare, tydligen tjänstgjorde som ett extra förvaringsutrymme. I långhuset och koret har många förändringar vidtagits. I korets östligaste del inbyggdes från början en sakristia, som under 1800-talets början stod outnyttjad. Den upptog ungefär halva korets höjd.

Socknens alltmer ökande folkmängd tvingade fram en ombyggnad av korsarmarna. Vid 1841 års restaurering förenades dessa med själva kyrkorummet, varvid tre nya fönster upptogs, innertak inlades och bänkinredningen byggdes. I korsarmarna satt från början folk från byarna Aamäkk och Kosamäkk, varför de tidigare kallades Aamäkk- och Kosamäkk-kyrkorna.
År 1928 undergick kyrkan en genomgripande reparation, varefter den överläts till församlingen av Uddeholms AB, som förut var ägare och avlönade prästen. Vid denna renovering flyttas predikstolen från altaruppsatsen till korets norra parti och altaruppsatsen försågs med ett krönparti. En ny översyn och reparation gjordes 1952 under ledning av arkitekt Erik Fant, då bl a interiören ommålades, bänkarna ombyggdes och elvärme installerades. Väggarna försågs med stående träpanel avfärgad i en gulbrun kulör. Under läktaren i väster byggdes en mellanvägg för att avskilja läktaretrappen från kyrkorummet samt att få utrymmen till klädavhängning, städ, elcentral mm.

 

Kommentera

%d bloggare gillar detta: