Skip to content

Kiss - Den osminkade sanningenAllt sedan min bror introducerade mig för Kiss i slutet av 70-talet har jag varit fast.
I en början – som de flesta andra – av mystiken, sminket och det spektakulära man läste om. Sen fanns ju också musiken som var något helt annat från det man tidigare lyssnat på.

När man blev äldre blev det mer musik och mindre smink…så att säga. Gruppen har hela tiden funits där då andra grupper kommit och gått med den ena monsterskivan efter den andra – för att sedan falla i glömska, splittras eller hängt kvar på något sätt.
Det är något i musiken som kickar. Vet inte vad det är, men det är något. Och detta något har varit med mig under – i stort sett – hela mitt liv.
Har väl alltid sett mig som ett stort Kissfan men långt från fanatisk. Har sett bandet spela nio gånger, första gången 1983 då brorsan, Mörten och Krutte (tror jag) lät mig hänga med i bilen till Scandinavium. Bon Jovi var förband om jag inte missminner mig.

Att det sedan passerat en och annan trummis och leadgitarrist är ju som det är. Rent musikaliskt har inte bandet haft bättre setup än när Paul och Gene flankerades av Bruce Kulick och Eric Singer. Originalarna Ace och Peter hade sina glansdagar under gruppens 5-6 första år och under reunionturnen i mitten av 90-talet var de knappast med tack vare sina musikaliska kunskaper.

Skit samma, en sådan här berättelse kan man säkert få ut av de flesta som på något sätt följt Kiss under åren. Men nu har Carl Linnaeus skrivit boken “Den osminkade sanningen” och efter det så är fler böcker inte nödvändiga.
En fullständigt fantastisk bok som även tar upp de händelser och tillfällen som varit mindre smickrande för de inblandade. Sådant som knappast står i en textretuschad officiell produkt. Gillar man inte Kiss något speciellt men ändå är intresserad av att få reda på hur Gene och Paul lyckats så fantastiskt bra med sin business är det här en bok även för er.

Men för oss som följt bandets öden och äventyr under en livstid så är det här en skatt. Jag skulle – om Carl mot förmodan skulle läsa detta – personligen vilja tacka för en fantastisk bok som väckte många minnen. Minnen som jag under mesta delen av de senaste 30 åren delade med min bror som tyvärr inte längre finns hos oss. Det är vid sådana här tillfällen som tomheten kommer. När man bara vill ringa och berätta om vilken fantastisk bok jag just tagit del av, storyn bakom vissa låtar osv. Men jag sitter kvar, själv med tanken.

Så tack bror, för att du öppnade dörren och lär mig vara med från början.
Och tack Carl, som skrev boken som summerar upp så mycket och som fick mig att minnas de glada minnena med bror.
Finns det trummor där han befinner sig nu så har han en trea på ryggen.
*****
De flesta har säkert hört de “hits” Kiss haft genom åren. Har roat mig att ta ut en spellista med de låtar som kanske inte alltid får se dagens ljus men som jag ändå tycker är riktigt bra låtar.

About Author

Ett svar på ”Boktips: Den osminkade sanningen av Carl Linnaeus”
  1. Intressant läsning om en riktigt bra bok som borde vara obligatorisk läsning i skolan. Dock håller jag inte med om att efter “Den osminkade sanningen” är inga andra böcker nödvändiga tvärtom om säger jag “Den Osminkade sanningen” är en bra introduktion in i KISS värld vill man fördjupa sig ytterligare så ska man b.l.a. läsa Peter Criss, Gene Simmons och Ace Frehleys självbiografier. Sättningen Bruce Kulick, Eric Singer, Paul Stanley och Gene Simmons var musikalisk vass det hör man på KISS ALIVE III men jag vill ändå slå ett slag för sättningen Mark St John, Eric Carr, Gene Simmons och Paul Stanley även fast den var kortvarig älskar jag Mark St Johns gitarrspel på Animalize och anser att “I´ve Had Enough (Into The Fire)” inte bara är en av KISS bästa låtar utan en av världens bästa låtar

    Cool Spotify Playlist KISS The odd ones

    Var gästskribent och reflekterade över KISS osminkade period
    http://barametal.wordpress.com/2012/05/16/gastskribent-dags-att-aterupptacka-osminkade-kiss-del-i/

Lämna ett svar