VM i fotboll är slut.
Rader som man helst av allt skulle vilja härröra till en varm dag i slutet av juli, inte 6 dagar innan julafton.
Men så blev det när FIFA valde att sälja VM till ännu en skurkstat där det är för varmt att spela fotboll, eller ens att existera, på sommaren. Men VM fick de, Qatar.
Att Qatar har en del att önska i hur man behandlar människor och andra levande ting har väl de flesta fått till sig vid det här laget. Men för mig har det här mästerskapet tyvärr varit stendött. Mest för att det har spelats under en årstid då mästerskap i fotboll inte ska spelas. Jag gillar ju traditioner, och fotbollsmästerskap ska spelas på sommaren då man kan montera en tv i trädgården vid matcher som gäller “lite extra”, alternativt se den på en trevlig uteservering. Det blev vi berövade på den här gången.
Att sedan folk börjar grina på FIFA nu 2022, är ju lite mesigt kan jag tycka. Det skulle ju ha skett redan för 12 år sedan då Qatar köpte FIFA-delegaterna och sedermera deras röster. Uttrycket “sport washing” har blivit ett känt begrepp, och kanske kan det bli lite bättring framöver. Eller också blir det ingenting av det. Pampar gillar pengar, och finns det möjlighet att få mer pengar så kommer de att ta den vägen. Lyssnade lite på eftersändningen efter den minst sagt dramatiska finalen där Dahlin och Lundh tog upp just det här med “sport washing”. Det uttrycktes ingen större tro på att något ska ändras, mer att FIFA och Qatar är bundisar och att vi snart ser ett VM i Saudiarabien. Kan ju vara som herrarna sa, att det bara är vi länder i vår nordvästra del på kartan som bryr oss. Resten av världen verkar inte göra speciellt mycket väsen om det. I så fall är det ju mer än tragiskt.
Nä, tacka vet jag gamla goa FA-cupen!
Europeisk ligafotboll startar upp snart igen och för egen del drar det igång på annandagen för mitt gamla Arsenal. Sen i januari drar FA-cupen igång på allvar då den tredje omgången går igång. Vägen till den tredje omgången är lång för de lag som inte ligger i pyramidens topp, och det är ju det som gör världens äldsta fotbollsturnering så speciell. Rent krasst kan vem som helst inom de 10 högst rankade serierna i England vinna cupen, även om de små aldrig kommer att göra det. Men “giant killers” har det ju funnits förr, och kommer helt klart att finnas även framöver.
Minns 1993 (tror jag det var) då Arsenal åkte ut mot Wrexham. Ingen höjdare direkt, men det är FA-cupen och jag älskar den för det. Vi spelar den sista matchen i omgång 3, söndag 9 januari borta mot Oxford United från League One (tredje högsta), och jättedödargrejen kan ju få hoppa just den matchen!
Det var ju dessutom FA-cupen som en gång i tiden fick mig att fastna för just Arsenal. En dramatisk final 1979 mellan Manchester United (lottat hemmalag) och Arsenal (lottat bortalag). Arsenal, då i sina sedvanliga bortaställ med gul tröja och blåa byxor – som en svensk landslagsdress. Där är mitt lag i den här matchen, tänkte jag och så blev det. Det var ju en av de ytterst få matcherna som sändes på tv på den tiden så oavsett så såg man finalen. Det här året blev året då jag blev en Arsenalsupporter och det sitter i än idag – och tänk så glad jag är för det!
Snart är det jul också.
Bara en sån sak!
