mån. dec 9th, 2019

Man har alltid ett val

Det där med att välja rätt väg är väl en återkommande fråga. Oavsett om det gäller rent geografiska frågor eller tanke, -och handlingsmässiga. Hur det än är och beroende på hur valet ser ut så kan det komma att påverka dig själv eller någon annan efteråt.

Det går ju att bryta ner en sån här fråga i molekyler, men det hade jag inte för avsikt att göra.
Men jag tänkte börja i den änden där mina arbetstimmar läggs. Där kan små och stora beslut förändra tillvaron för väldigt många – beslut som skänker glädje, men ibland föder irritation.
Tänker tillbaka på pratstunden jag hade med Anton Grundel. Just det där om att folk i flödena vräker ur sig både det ena och det andra man aldrig skulle ha haft mod till om det vore ett fysiskt möte. Bakom skärmen är det lätt att vara tuff. Konsekvensen för den som “hängs ut” för en prestation på isen kan bli fruktansvärt negativ. En idrottsman som gör precis så mycket denne kan för att nå framgång med sitt lag. Allt han kan, liksom. Ibland räcker inte det till och i idrotten så är verkligheten den att du som utövare är ganska utsatt för det folk kallar för “kritik”. Men när man ibland läser vissa kommentarer så är det fruktansvärt långt från kritik. Det som tydligen inte går in är att ingen är starkare än sin svagaste länk. Sänk i ena änden och de i den andra änden får jobba fan så mycket hårdare för att få skålen att tippa rätt. Här har man som person ett val att göra. Kanske kan vara något att tänka på…

Lite på samma tema, men med en annan vinkel.
Har sett Ricky Gervais serie After life. Den finns på Netflix, och ni som har tillgång till det – se den.
Jag tycker att Gervais är bland de skarpaste som finns där ute i underhållningsbranschen. Och då menar jag på många sätt.
Han är klarsynt, han säger vad han tycker och After life är en serie där han verkligen ställer saker på sin spets.
Ska inte paja grejen, men i korta drag går det ut på att hans fru har gått bort i cancer och han har jäkligt svårt att förlika sig med verkligheten. Han tycker inte att han har något mer att leva för – förutom en hund som med bedjande ögon ber om att få lite mat.

Hans rollfigur tycker att han nu kan säga precis vad fan som helst han tycker till folk – och gör det. Till en början känner han sig väldigt tillfreds med detta, men ju längre tiden går händer saker i hans närhet som får honom att ändra sig.
Berättar inget mer nu, men poängen jag vill göra är att man alltid har ett val.
Serien var rolig i allt mörker, men det finns så många undertoner i den som åtminstone fick mig att se serien med helt andra ögon än med det ingångsvärde jag hade.

Även om man på ytan är väldigt oense så kan det under den samma finnas saker man har gemensamt. Lite som det gäng jag var ute och tog en eller några öl med i fredags. Ett gammalt kompisgäng som en gång lärde känna varandra då vi är uppväxta på samma område – Rud. Vissa har man lärt känna genom gemenskapen på en bandyläktare.
Det fina med den här klumpen människor är att det alla är människor med sina fötter starkt och fast förankrade i jorden. Det är folk från liknande bakgrund och det är människor som man på ett eller annat vis lärt sig att gilla för de personligheter de är.
Vi är många av oss ganska långt ifrån varandra i den politiska världen. Detta är dock det som gör just den diskussionen så mycket mer intressant. När man har stor respekt för människan och tar sig tid att lyssna på den andre och vice versa. Vi blev nog inte överens nu heller, men det påverkar inte vår gemenskap då den är så djupt rotad sedan många många år.

Det är ju här den stora grejen är för mig när det kommer att välja väg.
Att vilja och våga lyssna på de som inte tycker som du och trots det respektera åsikten. Där brister det i Sverige idag. Den som inte tycker vänster är dum i huvudet, tycker högern – och den som inte tycker höger är enligt vänstern lika dum. Jag saknar det där samtalet i mitten – där folk faktiskt lyssnar på vad folk har att säga istället för att ha förutfattade meningar innan samtalet startat.

Det går om man bara vill – oavsett ämne. Att man efteråt ändå inte är överens betyder ju inte att man behöver vara ovänner för det.

Man väljer därmed väg på nåt vis. En rak trång väg som tar dig från A till Ö på kortast tid, eller en väg där det finns både kurvor och backar och massor att se efter resans gång. Jag vet vad jag väljer.

Kommentera

Följ mig på Twitter

%d bloggare gillar detta: